I onsdags lämnade vi Copacabana för La Paz, en bussresa på ungefär 4 timmar. I Bolivia pågår just nu en nationell strejk gällande skatter för lokaltrafik (eller något sådant). Därför skulle resan egentligen blivit väldigt omständig enligt kvinnan på informationsbyrån. 

Så där satt vi, på bussen, och diskuterade huruvida Minsk låg i Ryssland eller ej, samt om vi inte kunde betala en bolivian för att stjäla våra väskor och få igen en massa på försäkringen! Egentligen rätt smart tyckte vi fast det här var såklart mest på skoj, mamma x2.

Diskussionen urartade rätt rejält för nu hade vi helt plötsligt bestämt oss för att vända tillbaka till Ecuador som vi saknar så mycket! Ja, så skulle det bli, vi talar alltså 4 dagars restid TILLBAKA till vårt älskade hem. 

Eftersom vi förväntade oss en krånglig resa med instämpling och utstämpling och omvägar pga strejken blev vi väldigt förvånade när vi nu anlände i La Paz utan några som helst stopp. De två första som hälsade oss välkomna var Kissbert och Herbert, två kiosker som låg bredvid varandra. Med vår nivå på humor blev detta ett stående skämt.

Väl i La Paz letade vi efter världens bästa bussbolag, Cruz del Sur som skulle ta oss tillbaka 'hem'. Det sket sig, blev för dyrt och till slut tog vi vårt förnuft till fånga och bestämde oss för att fortsätta söderut som planerat! 

Mer om La Paz i nästa inlägg!