Chantaytambo

 

Bussresan fran Cusco till Copacabana var ett helt annat kapitel. Vi kopte biljetter pa ett turistbolag i Cusco, vilka garanterade oss om att det var en direktbuss. Det skulle vara sangar istallet for stolar och finnas Wifi i bussen. Efter den langa dagen med aktiviteter sa var det tva trotta tjejer som runt tio pa kvallen begav sig till termialen. Vi fragade en sista gang om wifi varefter peruanen dumforklarade oss och papekade att det ar klart det inte finns wifi i bergen. Men det vet vi att det gor eftersom vi senaste dagarna tillbringat manga timmar pa Cruz del Sur bussar med wifi. Men vi skulle anda aka over natten och forhoppningsvis sova mycket av tiden. Eftersom vi hade gatt om tid gick vi till ett internetcafe och spenderade dar vara sista peruanska soles. En kvart innan avgang letar vi upp gaten, men blir stoppade for att vi saknar natt pa biljetten. Kvinnan ar valdigt kort i tonen och ovillig att hjalpa oss. Efter lite frustration forstar vi att vi maste sta i en ko for att fa en liten klisterlapp for ca 5 soles. Typ 2 svenska kronor. Men vi hade ju surfat bort vara sista soles och det gick inte att betala med dollar. Panik. Som tur var klev en snall kille fram och betalade at oss. Vi fick den lilla lappen och kunde ga till bussen. Da vi ska lamna in vara stora ryggsackar forstar vi att det inte alls ar en direktbuss. Vi ska hoppa av nara gransen och aka en annan buss sista vagen. Busschafforen intygar dock att det inte ska bli nagra extra kostnader. Samtidigt star da bakom oss ett valdigt upprort par. De har i sin tur blvivit overtygade att bussen skulle ga direkt till La Paz. Alla hade vi blivit lurade. Pa bussen vagrar de lata oss anvanda toaletten. Suck. Tacka vet vi Cruz del Sur. Vid 7 pa morgonen vacker de oss, dags att byta till en minibuss. Dar ska ryggsackarna packeteras pa taket. Killen star uppe pa taket av bussen och ber oss kasta upp vara ryggsackar som han i ska fanga. Hmmm. Det ar inte latt att kasta en 18 kilo tung vaska tva meter uppat i luften. Men fyra turister tillsammans klarade till sist av att fa upp alla vaskor. Passagen over gransen med stampel och allt vad det innebar gick smidigit. Dock hade bussbolaget an en gang lurat oss for har var det dags att byta buss igen. Nu ingick inte den sista biten i den ursprungliga biljetten. Tyvarr Peru, mycket fin natur ocg gamla ruiner, men erfarenheten av invanarna ar att de ar otrevliga och snikiga. Helt annat mottagande anav folket i colombia och ecuador.