Ja, vad hade La Paz att bjuda på? Huvudmålet var först att hitta en laddare till Zätas telefon, förklaringen ser ni nedan

Dum som hon är gick hon och köpte en ny i ett gatustånd för 60 pickadoller. Den fungerade ungefär lika bra som Elin hanterar sina elektronikprylar, därför kämpar vi på med laddaren här ovanför.

Men La paz var inte bara fy skam! Vi fick åka Teleferico för sex kronor, tur och retur. Det är alltså en linbana som tar oss upp cirka 4050 m över havsnivå

Att få tag på taxi/minibuss i den här staden är rätt intressant. Det existerar inga hållplatser utan man får helt enkelt springa ut i gatan och hoppas att de stannar. Sagt och gjort (efter att nästan blivit påkörda av ett gäng poliser på motorcyklar) lyckades vi åka fram och tillbaka, säkert 5 gånger, från hotellet in till stan.

Sammanfattnings;

Vi åt en soppa som var gjord av vatten och 8 buljongtärningar.

Köpte en skitbra laddare.

Hälsade på Kissbert och Herbert.

Åkte rundtur i taxi och minibuss.

Tog en efterlängtad varmdusch.

Hotade en busschaufför med dåliga referenser om han inte gav oss de platser han lovat oss.

Vi hörs i näsa inlägg när vi drar mot Uyuni och saltöknen!