överlycklig att få rida. Hon har precis klarat sig ur en tuff förhandling med hästägarna. Här är jag också överlycklig. Det var innan min häst satte av i galopp och jag kissade i brallan. 
Zandras häst, Cristal, var tävlingsinriktad och ville hela tiden komma före min häst, Simon. Det resulterade i att Zandra och jag vid ett tillfälle fastnade med stigbyglarna i varandra. Jag såg slutet på mitt liv. Men Zäta bara skrattade och kissade på sig lite hon med. 

Zandra hade gått igenom grunderna med mig i bilen till Cocora. Vi hade också båda flätat håret för att det är smidigare när man har hjälm på sig. Tyvärr kom vi inte ihåg den sista detaljen förrän efter halva turen, men snygga frissor hade vi iaf. Så jaa vi bara höll i oss hårt som fan och skuttade vidare. 

Miljön runt om oss var så fridfull och vacker. Jag kände mig som Frodo i sagan om ringen. Zandra kände sig som speedy gondalez. 

Här är vår guid. Han gick hela vägen medan vi åkte häst. 

Högst upp så fann vi ett hus. Där bodde ett par och det myllrade om kolibrier. Vi tillägnade Kalle Ankas julafton ett tanke.  


Här är en skalenlig karta över utflykten samt byn Saleto där vi bott. 
Väl nere, trötta och lyckliga, tog vi den lilla jeepen tillbaka till salento.
Nu börjar resan mot Ecuador. Om några dagar ser det förhoppningsvis ut såhär igen.