Vi sitter i skrivande stund på ett shopping-center i centrala Quito, Ecuador. Vi väntar nämligen på bussen som ska ta oss till Atacames på västkusten. Bussen går 23.15 ikväll och anländer i Atacames 05.00 imorgon bitti. Vi ska bo på ett svenskt-ägt hostel, som är ganska billigt! Stranden kallar på oss nu, brännan börjar blekna. Men vi har upplevt otroligt mycket och gjort många aktiviteter senaste veckorna så vi känner oss oerhört nöjda ändå.

Egentligen hade vi tänkt stanna några dagar i Quito men det känns som den ena storstaden är den andra lik i Sydamerika så vi bestämde oss för att skippa det.

Gränsen mellan Colombia och Ecuador gick sedvanligt smidigt och bussen hit till huvudstaden var minst sagt guppig! Ibland satt jag i luften! Elin sov, som vanligt. En liten söt familj som satt bredvid oss bjöd på klubbor och var allmänt trevliga. 

Mitt i allt stannade bussen och in kom tre män och ropade något oförståeligt på spanska. En av dem bad oss visa våra pass och just när vi skulle leta fram dem ångrade han sig och bad oss sluta leta. Den andra mannen sa åt oss (endast oss, ingen annan på bussen) att kliva av men vi hann inte stiga ner för trappstegen förrän en polis utanför bad oss kliva på igen. Sen åkte vi vidare. Tala om att vi var två förvirrade tjejer efter det!

På busstationen här fanns ingen engelsktalande men vi lyckades komma underfund med att just den bussen vi ville åka med inte gick från samma ställe. En vänlig man skjutsade oss till rätt ställe för 3 dollar och nu sitter vi här och väntar in tiden. Mer uppdatering kommer från stranden!

Hasta luego!